lördag 27 juni 2009




För ett tag sedan insåg jag att nästan all litteratur jag läser är antingen svensk eller anglosaxisk, vilket kändes en aningens trist. Därför har jag senaste tiden bland annat läst två spanska böcker (eller av spansk/latinamerikansk författare).

Andarnas hus: Isabell Allende

Andarnas hus är en bok om en stor familj i flera generationer, om alla dess udda medlemmar och deras liv, men samtidigt en bok om det moderna Chiles framväxt. Historien om Chiles samhälle är till en början bara i bakgrunden, men sedan tar landets historia en allt viktigare plats i berättelsen. Det finns någon slags drömsk realism i boken, en overklig verklighet; till exempel så är en av karaktärerna klärvojant. Men det är inte bara det, denna familjs öde är i många så fall makalöst att historien nästan känns lite magisk.

Vindens skugga: Carlos Ruiz Zafón
Om man är boknörd är denna historia förträfflig; ty på ett sätt är en bok den viktigaste karaktären. En ung pojke finner en ovanlig bok i "De hemliga böckernas gravkammare" (bara det, liksom!) och hans liv tar en twist efter det: obehagliga personer uppsöker honom och hans liv börjar likna bokens handling. Han blir mer och mer indragen i mysteriet. Hela denna bok har en slags film noir-stämning. Barcelona är svept i dimmor, det regnar ständigt. Männen är mystiska i rockar och de svala kvinnora är gåtfulla. Hela historien är som svept i cigarettrök.
Det är en förtjusande bakgrund, men det blir ofta väldigt kliché och överdrivet- och på ett sätt känns karaktärerna mest som pappfigurer- tomma och endimensionella.

1 kommentar:

matilda lovisa sa...

Åh, Andarnas hus tyckte jag var helt fantastisk, om än lite... maffig! Och jag förstår inte heller vad allt tjafs är om. Folk blev jättearga på Facebook när jag twittrade om att människor aldrig sörjt så mycket när en pedofil dött som när M.J gjorde det. Men det är väl lätt för oss som inte är fan att säga det...