tisdag 26 augusti 2008
Min senaste besatthet; ränderna, är troligen orsakat av min avsky mot den upp-till-skyn-haussade blomtrenden (som jag aldrig tyckte om. Jag vill inte gå tillbaka till den look jag hade som femårig lintott.) Först var det uthärdligt- men nu, när fem blommiga volangkjolar passar på lika många minuter och mönstret finns överallt har jag fått nog. Det randiga blir ett slags motreaktion. För efter månader av bubbliga, naivistiska och söta blom- och växtmönster vill jag bara styra upp allt. Pressa in den böljande floran i raka, vertikala och hårda streck.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Baertling, yeah!
Som tur är har det mesta blommiga försvunnit men nu är det ju spets precis ÖVERALLT. Jag bli knäpp. Så fruktansvärt tråkigt. Jag tror jag kör på prickigt i stället!
Skicka en kommentar